Instruktion

Fågel

Så här läser du figurerna

Eftersom inte alla fåglar i Sverige räknats , utan bara ett stickprov, så representeras antalet fåglar av ett index, som för “sommar”, “vinter” och “standard” satts till 1 för 1998.

En linje binder ihop indexvärdena för de olika åren. Kurvorna för dessa tre program sammanfaller alltså i basåret 1998. För “natt” är det startåret 2010 som är basåret med index 1. Om index för ett år är 2, fanns det detta år dubbelt så många individer som basåret. Om index är 0,5, fanns det hälften så många individer som basåret. För några få arter är basåret ett annat än de som anges ovan.

Tolka den långsiktiga trenden försiktigt

Basårets värde kan av ren slump ha varit ovanligt högt eller lågt och därför skall man inte lägga för stor vikt vid huruvida värden före och efter basåret ligger över eller under 1. Det viktiga är istället vilka långsiktiga trender som finns i kurvan.

Enskilda års värden ska tolkas med försiktighet. Speciellt för arter som ses i lägre antal och på få rutter kan såväl väder som rena tillfälligheter ha stor inverkan på vad som noteras under ett enskilt år.

Genomsnittligt antal individer per år

Generellt kan man säga att ju fler fåglar som setts, desto säkrare är trenden. Därför skall man tolka siffrorna med försiktighet om bara få fåglar setts. Samtidigt är det så att eftersom räkningarna görs på ett systematiskt och standardiserat sätt ger även små stickprov säkra trender.

I tabellen visas hur många individer av en art som i genomsnitt setts per år, exempelvis:

Antalet individer räknade i genomsnitt per år inom de olika programmen:

Rutt Individer
Sommar 2501
Vinter 1124
Natt 1142
Standard 2953

Mer detaljerad information om hur kurvorna beräknats och tolkas finns på Svensk Fågeltaxerings hemsida.

Instruktion - Svensk Fågeltaxering